Trabantens rötter går att spåra tillbaka till DKW F8, som användes som förlaga för Östtysklands småbilar. Efter kriget bestämde ryssarna att AWZ, bilfabriken i Zwickau, skulle tillverka kopior på DKW F8 och F9 enligt de nya femårsplanerna. 1953 flyttades tillverkningen av F9 till Eisenach, där EMW och senare Wartburg gjordes.
Baserad på mekaniken från DKW F8 utvecklades i Zwickau istället en ny version som kallades för AWZ P70. P eftersom karossen var gjord i plast och 70 efter motorns storlek. Det var i stort samma motor som i DKW F8. Det var en tvåcylindrig tvåtaktsmotor på 690cc med 22hk som drev framhjulen via en treväxlad låda. P70 vägde 820kg och toppade 90km/h.
P70 debuterade på mässan i Leipzig 1955. Vanligast var en tvådörrars sedankaross, men det gjordes även som kombi. Den fanns till och med som coupé. Under fyra års tillverkning byggdes ungefär 30'000 bilar.
1950 kompletterades P70 med P50 Trabant, en uppdaterad enklare variant med mindre motor på 500cc med 18hk. Det var den första modellen som bar emblem med namnet Trabant. Det hade byggts ca 132'000 P50 1964 när den nya modellen P60 med en motor på 594cc med 26hk släpptes. P60 ersattes dock nästan genast av den förbättrade P601.
Det är P601 som blev den östtyska folkbilen som tillverkades i tre sekler. Den kallades normalt för "Trabi". Formen ser antik ut nu, men just då var den ändamålsenlig och nästan snygg. Den var inte snabb men lätt att reparera och idag minns nog många den med äkta saknad.
Efter murens fall var den givetvis seriöst föråldrad, men då skedde också det värsta övergreppet när man ersatte den rykande tvåtaktsmotorn med en modern motor från VW Polo. Det överlevde inte Trabanten.