Carozzerie Ghia grundades av Giacinto Ghia under första världskriget. Giacinto Ghia föddes 18 september 1887 i Turin. Efter grundskolan började han arbeta som lärling på olika verkstäder och karossmakare. Han gick från att vara enkel mekaniker till att bli testförare, och bytte arbetsgivare ofta. Det varade till 1915 när blev allvarligt skadad bakom ratten på en Diatto.
Efter att först blivit arbetslös fick han kontrakt på att bygga träramar till Diatto. Ghia var duktig och 1921 flyttade han till nya lokaler på 4 Corso Valentino (numera Corso Marconi), där han började bygga karosser på beställning. En av hans mest kända förkrigsmodeller är Fiat 508 Balilla sports coupé, som visades på Turinsalongen 1933. Men Ghia byggde även på andra Fiat, Lancia, Alfa, Isotta och på Chrysler mfl.
Under andra världskriget förstördes lokalerna totalt och Ghia blev illa påverkad av förlusterna. Precis när han satt igång återuppbyggnaden blev han sjuk och avled 21 fabruari 1944. Ghia's änka sålde resterna av företaget till ett par goda vänner, Giorgio Albert och Felice Mario Boano.
Det blev Boano som blev mest drivande. Han flyttade till nya lokaler på via Tommaso Grossi nära järnvägen, så att karosserna enkelt kunde skickas utomlands. Boano's efterkrigsdesign känns enkelt igen eftersom de alltid hade täckta hjul.
1950 fick Fiat hjälp från Chrysler att utbilda sina mekaniker i de senaste metoderna inom mekanik och tillverkningsprocesser. I gengäld fick Chrysler hjälp inom styling och karossbyggnad av Fiat, som använde experterna på Pinin Farina och Ghia till detta.
För att hantera de nya kontakterna med Chrysler anlitades den 30-årige Luigi Segre från Siata. Segre och Chryslers exportchef C.B. Thomas blev snart goda vänner. Det första resultatet var Ghia-konceptet Chrysler K310 1952. Samtidigt uppstod en maktstrid som slutade med att Segre manövrerade ut Boano från Ghia 1953.
Andra kända Ghia-modeller är Lancia Aurelia B20 coupé, som sålde så bra att den mer storskaliga firman Pininfarina fick ta över, och Alfa Romeo Giulietta Sprint 1952, som Bertone tog över. Allra mest känd av alla modeller måste dock den lyckade VW Karmann-Ghia vara.
De mest intressanta modellerna är snarare futuristiska och/eller linjesköna övningar på bland annat Fiat 8V Coupé, Jaguar XK140 och Alfa Romeo 1900. Men Ghia skapade även karosser till allt från Fiat och Abarth till Ferrari och Rolls-Royce. Mer märkliga övningar var prototypen Gilda, den första Batmobile och Lincoln Futura 1955.
1959 anlitades den finske designern Tom Tjaarda, vars första uppdrag kom från Moskva och var en taxi, Selene I. Innan tillverkningen startade modifierades designen på Moskvas Universitet av Juri Dolmatowski, på ett sätt som fick Tjaarda att utbrista: "It's horrible!". Fast det är inte säkert att Selene ens användes som förlaga.
1959 byggde Ghia också den asymmetriska sportbilen Plymouth XNR som ritades av Virgil Exner på Chrysler, en riktigt udda design. En annan udda modell var Exner's förslag till Bugatti 101C cabriolet. Men 1963 avled Segre och kopplingarna till Chrysler upplöstes.
Utan en stark ledare började Ghia tappa fart, men man byggde åtminstone karosserna till DeTomaso Vallelunga. 1965 blev Giorgetto Giugiaro designchef på Ghia. Han var nära att få uppdraget att uppdatera AC Cobra, men istället blev det en Cobra-konkurrent från DeTomaso. Den kallades Mangusta, som är Cobrans dödsfiende i verkligheten.
Resultatet blev så bra att Alejandro DeTomaso köpte Ghia 1967. Det visade sig dock att han inte var någon bra ledare, vilket innebar att Giugiaro och många av de andra konstruktörerna lämnade Ghia mer eller mindre omgående. Giugiaro hoppade av 1968 och grundade istället sin egen firma ItalDesign.
Ghia lyckades dock skapa bla DeTomaso Pantera och Deauville samt några andra italienska exotiska modeller som Iso Rivolta S4 och Serenissima. 1969 besöktes Ghia av Ford-chefen Lee Iacoocca som tecknade avtal om att Ghia och DeTomaso skulle bygga ett antal prototyper och specialfordon åt Ford.
Ekonomin förvärrades dock och 1970 var DeTomaso tvungen att sälja större andelen av sina aktier till Ford. Därefter började Ghia tappa mycket av sin karisma, även om man tex ritade Aston Martin Lagonda Vignale 1993 eller Vivace 1994. Istället blev Ghia så småningom bara ett namn på ett av Ford's utrustningspaket.