I slutet av 1800-talet var bilar den allra hetaste branschen i Detroit. 1899 bildades 'Detroit Automobile Company' av några herrar som blivit rika på virkeshandel och som ville öka sitt kapital genom att gå in i den lovande bilbranschen. Till chefskonstruktör utsågs Henry Ford som till skillnad mot andra redan hade byggt två bilar, som dessutom fungerade.
Dessvärre fungerade inte samarbetet mellan Henry Ford och företagets ledning. Företagets verksamhet avstannade och Henry Ford lade sin tid åt att bygga på sin privata racer. När aktiekapitalet var slut förberedde ägarna sig på en konkurs och ville ha en opartisk värdering av tillgångarna.
Man kallade därför in Henry Leland, som drev ett litet företag som tillverkade båtmotorer. Leland hade tidigare arbetat inom vapenindustrin och hade därför höga krav på precision. Hos 'Detroit Automobile Company' fann Leland att Ford i stort sett konstruerat färdigt en bil så när som på motorn. Han föreslog ägarna att inte slå igen utan istället satsa mer pengar, bygga bilen och köpa motor och drivlina av Lelands företag.
1902 ombildades företaget till 'Cadillac Automobile Company'. Namnet Cadillac tog man efter mannen som grundade Detroit 1701, le Sieur Antoine de la Mothe Cadillac. Han påstod härstamma från den urgamla franska adelsätten de la Mothe, men adelskapet är omtvistat. Namnet Cadillac hade han hämtat från en sydfransk stad nära hans hemby. Han lyckades säkra stora områden kring de stora sjöarna som franska besittningar. Till slut återvände han till Frankrike och slutade som kolonialråd och medlem av den franske kungens hov.
Den första Cadillacen hade en 1-cylindrig motor gjord av Lelands eget företag. Med Lelands kvalitetskrav på de tekniska komponenterna och med ett konkurrenskraftigt pris gjorde bilen succé när den visades på New York Automobile Show i januari 1903. Efter tre dagar fick man över 2000 order och tvingades sätta upp skyltar med 'Cadillac slutsåld'.
Motorn var med sin enkla cylinder ändå mycket modern och utvecklingsbar. Tex inloppsventilen styrdes av en kamaxel vars lyfthöjd kunde varieras, varigenom varvtal och effekt kunde styras. Den ursprungliga effekten på sex hästkrafter ökade till nio fram till 1909. Men utvecklingen gick snabbt och Leland förstod att en större motor krävdes.
Leland fick 1905 fram en fyrcylindrig motor, även om modet förespråkade ännu fler cylindrar. Men de flesta motorer med sex eller fler cylindrar fick stora problem med självsvängningar i de långa vevaxlarna. Men Lelands motor höll. För att få samma kvalitet på resten av bilen övertalades Leland att lämna sitt eget företag och bli chef för Cadillac.
Nu myntades Cadillacs motto: Kvaliteten i första hand, sedan priset. För att visa kvaliteten tog Leland tre bilar till Royal Automobile Club i London där mekaniker demonterade bilarna fullständigt, blandade delarna och skruvade ihop dem igen varefter de kördes runt Brooklands. Vid denna tid var detta en enastående prestation som betydde att man fick utmärkelsen Dewar Cup av RAC.
1909 gick Cadillac in i General Motors, men Henry Leland fortsatte som chef. Hans son Wilfred var också med som ekonomichef. Alla Cadillac var nu fyrcylindriga, hade hög kvalitet och märket var respekterat. 1912 infördes den elektriska självstarten som gjorde det möjligt för kvinnor att använda bilen. För denna innovation tilldelades man Dewar Cup för andra gången, vilket aldrig hänt igen.
Cadillac siktade mot prestigebilsmarknaden som dominerades av Packard, Peerless och Pierce-Arrow. Men man behövde en större motor för att kunna konkurrera mot dem och 1915 övergick Cadillac till en V8-motor som gav hela 70 hk. Tillräckligt för ett påkostat chassi och tunga lyxkarosser.
1917 gick USA med i andra världskriget. Henry Leland ville bygga flygmotorer åt militären, men GM's ledning sa nej. Då sade Leland upp sig och startade en flygmotorfabrik. Han kallade företaget Lincoln för att hedra den förre presidenten. Efter kriget började Leland bygga lyxbilar istället, men tiderna var dåliga och 1922 köpte Ford företaget.
Cadillac sålde dock relativt bra och fick 1927 en lillebror, La Salle, som skulle fylla luckan mellan Buick och Cadillac. La Salle fick en mindre variant av Cadillac's V8-motor samt en stilfull formgivning. För formgivningen stod Harley Earl som kom att bli GM's chefsdesigner ända till 1959. La Salle levde kvar som en enklare Cadillac ända tills andra världskriget.
Utvecklingen hos Cadillac gick dock vidare. 1924 kom fyrhjulsbromsar och 1928 synkroniserad växellåda. Börskraschen 1929 drabbade dock hela lyxbilsmarknaden hårt och de enda överlevande var Cadillac och Lincoln. Övriga tillverkare förvann. I början av 1930-talet introducerade Cadillac dessutom sin fantastiska V16 på 452 kubiktum med toppventiler och 165 hk.
Man sålde dock bara ett femtiotal V16-vagnar men prestigen var viktig. Man konstruerade till och med en ny V16 med lägre vikt och högre effekt 1938. Samma år kom Cadillac 60 Special som blev berömd för sin nya och moderna formgivning. Bakom designen stod Bill Mitchell som var en av Harley Earl's elever. Mitchell efterträdde 1959 Earl och var chefsdesigner ända till 1977.
De första efterkrigsmodellerna var lätt modifierade bilar från 1942. Inte förrän 1948 kom det en ny generation. Bland annat introducerades ett par små fenor på Serie 62 Sedanette Fastback. Det var Harley Earl som var inspirerad av jaktplanet Lockheed P38. Fenorna kom att bli större ända till 1959 då de kulminerade.
1949 kom en V8 med toppventiler och 160 hk som växte till 345 hk 1959. 1953 introducerades den nya modellen Eldorado som hade panoramavindruta, vilket snart fanns på de flesta märken. Eldorado kostade nästan dubbelt så mycket som en Cadillac convertible, vilket gjorde att endast 532 bilar såldes första året.
De följande åren var det huvudsakligen designen som utvecklades med 1959 som ett toppår innan utseendet blev mer balanserat. 1966 kom så den framhjuldrivna Oldsmobile Tornado, som året efter följdes upp av en framhjulsdriven Eldorado. Den blev en stor framgång och inledde en ny framhjulsdriven era hos Cadillac. 1973 fanns det en 8,2-liters V8 som drev framhjulen.