Karossfirman Bertone startades utanför Turin av Giovanni Bertone och började med att bygga karosser till först Spa, sedan Lancia och även Fiat. 1933 började Giovanni's son Nuccio Bertone att arbeta i företaget samtidigt som man började tillverka Fiat Balilla i en liten serie.
Nuccio Bertone var ingen designer utan utbildad inom ekonomi och bokföring. Efter andra världskriget tog han över ledningen av företaget samtidigt som Italiens ekonomi var i kris, det var råvarubrist, Fiat slutade bygga ramchassi att bygga karosser på och det var svårt att hitta kunder. Det fanns inget större hopp om överlevnad.
Nuccio anlitade den unga talangen Franco Scaglione och inför Turinsalongen 1952 lät han honom att bygga tre olika karosser. Två karosser på två begagnade chassin från MG TD och en kaross på en Abarth.
Franco Scaglione föddes 1917. Han studerade till ingenjör, men hans studier blev avbrutna under andra världskriget. Efter kriget började han först arbeta för Pininfarina. men flyttade snart till Bertone, där han stannade som designchef till 1959. Därefter blev han frilansande designer ett tag. Tyvärr blev han knarkberoende på det fria 1960-talet och försvann in i dimmorna. Han kan ha levt ända till 1990-talet, men datumet för hans död är osäkert.
Inför Turinmässan ritade han en coupé och en cabriolet med linjesköna former på MG-chassin. Abarthen blev en extrem och futuristisk prototyp, som var det första exemplet på Scaglione's aerodynamiska studier. Den hade stora bakre vingar och svepande linjer ritade med latinskt temperament. Nuccio hoppades att få sälja åtminstone en av MG-karosserna för att få in lite pengar så att bolaget kunde överleva ett tag till.
Plötsligt uppenbarade sig en man med vit cowboyhatt och höga cowboystövlar som frågade om båda bilarna var till salu. Det sägs att Nuccio stammade: "Vill du köpa båda bilarna?" Främlingen svarade då: "Jag tar hundra av varje, om du kan bygga dem!" Det var den amerikanske bilhandlaren S.H. "Wacky" Arnolt, baserad i Chicago och fan av brittiska sportbilar.
Han sålde MG och Morris Minor, senare hela modellutbudet från BMC, men också Aston Martin, Rolls-Royce och Bristol. Han var så inflytelserik att han lyckades förmå att MG att bygga 100 extra chassin fastän TD skulle ersättas av TF. Det innebar att det byggdes totalt 100 Arnolt-MG, plus de två prototyperna, av de planerade 200. Dessutom beställde Arnolt en sportbil baserad på Bristol 404, Arnolt-Bristol, som det byggdes 500 av.
Fast de beställningarna var små jämfört med Alfa Romeos beställning 1954. Alfa Romeo hade också bekymmer i början på 1950-talet eftersom de exklusiva gatmodellerna inte sålde tillräckligt bra. De utvecklade den nya modellen Giulietta (enligt ryktet fick den namnet efter att en biljournalist hade anmärkt att han såg bara Romeo och saknade Giulietta) som var gjord för masstillverkning, men de hade för dåliga finanser för att starta den.
Alfa Romeo anordnade därför ett nationellt lotteri för att skrapa ihop pengarna. Priserna var sportmodeller av Giuliettan som Bertone fick i uppdrag att skapa. Scaglione hade redan gjort underverk med en Alfa Romeo 1900 när han skapade den fantastiska BAT5, och hans Giulietta Sprint slog knockout både på Alfa Romeos ledning och på det italienska folket. Bertone fick i uppdrag att sätta upp produktion för 1000 Giulietta Sprint, men Nuccio såg till att fabriken klarade 32 bilar per dag. Vilket visade sig riktigt, när tillverkningen upphörde 1962 hade 36'000 Giulietta Sprint byggts.
Det innebar en ändring i företagets strategi. Bertone gick från att vara en enkel karossfirma till att nästan bli en riktig biltillverkare. Det är bara få andra som Pininfarina och Karmann som har lyckats ta liknande steg. Fram till 1959 fortsatte Scaglione att göra prototyper på bland annat Aston Martin, Bentley och Jaguar. Efter hans avsked letade Nuccio efter nya talanger och hittade Giorgio Giugiaro.
Giorgio Giugiaro övertog rollen som designchef efter Scaglione, och inriktade sig mest på att rita sportbilar. Hans första uppdrag var att rita en sportmodell av 'skokartongen' NSU Prinz.
Giorgio Giugiaro föddes i augusti 1938. Vid sjutton års ålder arbetade han med Dante Giacosa på Fiat. 1959 flyttade han till Bertone dör han stannade som designchef till 1965 då han flyttade till Ghia. Tre år senare slutade han och grundade sin egen designfirma, ItalDesign, som skulle bli tongivande under de kommande två seklerna. Hans arbetssätt att alltid leta efter nya vägar kom att inspirera många andra designers.
NSU Sport-Prinz påminde mycket om Alfa Romeo Giulietta SS i formerna och lät den gamla cykeltillverkaren NSU att ta sig in på helt nya marknader. Ett år senare lyckades Giugiaro göra samma sak åt Simca. Bertone fick dessutom tillverka NSU Sport-Prinz i några år innan tyskarna tog över. Hans tredje uppdrag var den lyckade Fiat 850 Spider som också sålde bra.
Vid sidan om de "masstillverkade" bilarna ritade Giugiaro bland annat Iso Grifo, ASA 1000 och åt Bizzarrini. En annan stjärna var conceptet Chevrolet Corvair Testudo 1963, som gjorde om en alldaglig familjebil till en linjeskön sportbil. Linjerna var låga, breda och långa med utmärkta proportioner. Strålkastarna var gömda när de inte användes, hela framändan fungerade som dörr och vindrutan gick från B-stolpe till B-stolpe.
Giugiaro ritade även en kaross till Ferrari 250. Det var ett av få uppdrag från märket med den stegrande hingsten, men bilen kom att användas personligen av Nuccio under flera år. När Giugiaro efter sex år sökte sig vidare och gick till Ghia letade Nuccio upp ett nytt geni, Marcello Gandini.
Hans första uppdrag som designchef på Bertone var att rita en mittmotorbil till Lamborghini, Miura. Nuförtiden är vi relativt vana vid att se tävlingsbilar tillåtna för gatan som McLaren F1, men på 1960-talet var Miura en uppenbarelse.
Marcello Gandini föddes 1938. Hans far var dirigent. Han började arbeta som självständig designer, och ersatte Giugiaro på Bertone 1965. Han arbetade åt Nuccio i femton år och skapade sportbilar som Lamborghini Miura, Espada och Countach. Som frilansare ritade Gandini även Lamborghini Diablo.
Lamborghini var en mycket ung biltillverkare, den första modellen var från 1963, och modiga. Det var väldigt utmanande att bygga en supersportbil med en V12-motor placerad i mitten bakom föraren, enligt de senaste idéerna för tävlingsbilar. Men tack vare det sensationella utseendet på Miura blev den en klassiker.
När den premiärvisades på Genevesalongen 1966 med sin monocoque-ram, ultralåga kaross och mittmotor med V12 på hela 325hk blev det succé. Enda problemet var att Lamborghini inte räknat med produktion. Det tog flera månader att sätta igång tillverkningen.
Nästa Lamborghini var prototypen Marzal. Den visades ett år senare och var föregången till nästa generation mindre Lamborghini-modeller. Den mest kända designen är dock 1970-talets Lamborghini Countach, för många epitomet av en superbil, som suttit på väggarna i många pojkrum.
Gandini ritade inte bara Lamborghini. En av de allra vackraste modellerna är Alfa Romeo 33 Carabo. Dess höjd var mindre än en meter, och det finns knappt plats för två inuti. Linjerna är tidlösa med saxdörrar, kilform och utmärkt balans fram/bak.
Samtidigt behövde Fiat ersätta 850 Spider. Fiat lät sin egen designavdelning tävla med Bertone, med resultat att Gandini's design vann. Dess designnummer blev också dess namn, X1/9, vilket betyder: eXperiment, design 1, version 9. Eftersom dess huvudsakliga marknad var USA fick det bli en targa, då man trodde att USA skulle förbjuda cabrioleter.
Bertone lät inte Fiat ta över tillverkningen, utan byggde ut sin egen fabrik där man även tillverkade plattan. Tanken var att kunna fortsätta tillverkningen även om Fiat skulle sluta tillverka de delar från Fiat 128 som den baserades på. Fram till 1980 såldes den som Fiat X1/9, men då bytte den namn till Bertone X1/9. Efter 180'000 bilar upphörde tillverkningen 1988.
På 1970-talet ägdes både Lancia och Alfa Romeo av Fiat. Gandini ritade konceptet Lancia Stratos, som blev den oerhört framgångsrika rallyracern Lanca Stratos. Han ritade även den vackra Alfa Romeo Montreal med V8, som såldes i 3900 styck mellan 1971 och 1977.
När Gandini lämnade Bertone 1980 ersattes han inte av någon ny talang som designchef och Bertone slutade med att rita sportbilar. Istället skrev man kontrakt med Citroën vilket bland annat ledde till modellerna BX och XM. Andra modeller från Bertone är Opel Astra cabriolet och Fiat Punto cabriolet.
1997 bestod Bertone-gruppen av tillverkningsföretaget Carozzeria Bertone Spa, designbyrån Bertone S.p.A., designcentret Tecnodesign S.p.A. och glastillverkaren SOCAR.I.C.S. S.p.A., och hade 1500 anställda. Samma år avlider Nuccio Bertone och lämnar sin fru och sina två döttrar, som arbetar i företaget.
Nuccio Bertone var ingen genialisk designer eller kreativ konstruktör, utan snarare en driftig affärsman med näsa för talanger, som lotsade sitt företag modigt och framgångsrikt genom seklerna.