Att jämföra olika enheter av motorstyrka är ett ypperligt tillfälle att virra bort sig totalt. Det som krånglar till det mest är dels de olika definitionerna av enheten hästkrafter, och dels att måttet hästkrafter kan betyda olika saker.
SAE J1349 Engine Power Test Code - Spark Ignition and Compression Ignition - Net Power Rating Standard (på svenska; SAE J1349 Instruktioner för test av motorstyrka - Tändning av tändstift och kompression - Standard för beräkning av styrka) specifierar hur beräkningen skall utföras samt den metod som skall användas. Metoden i kort är att en dynamometer lastar ner motorn och mäter den kraft som motorn kan utveckla.
Innan 1972 tillät standarden att motorstyrkan angavs direkt på vevaxeln utan att några tillbehör var inkopplade, vilket kallades för SAE gross horsepower, bhp. Observera att SAE fortfarande mäts som vevaxelhästar, men med alla normala tillbehör inkopplade, vilket anges som SAE net horsepower. SAE reviderades senast 1995, och håller just nu på att revideras igen.
Den europeiska DIN-standarden 70020 och därunder DIN 6270 specificerar noggrant att motorn skall vara i standardskick, dvs med orginal avgasrör och luftintag, samt med fläkt, generator, vattenpump med mera, och att styrkan mäts på drivaxeln.
ECE 85 är ännu mer detaljerad och ger alltid något lägre siffror än DIN. Standarden är dock inte generellt accepterad än, speciellt inte utanför Europa.
En annan skillnad mellan standarderna är lufttrycket och temperaturen:
Hästkrafter definieras som utfört arbete per tidsenhet, men på olika sätt:
Den 1 januari 1959 definierades dock bland annat foot (ft) och pound (lb) utifrån det metriska SI-systemet. 1 ft = 0,3048 m och 1 lb = 0,45359237 kg (båda siffrorna är den exakta definitionen). Dessutom fastställdes den standardmässiga gravitationskraften (g) till exakt 9,80665 m/s2 redan 1901, vilken används för att konvertera massa till lägesenergi, vilket mäts i kilopond (kp), pound-force (lbf) eller enligt SI-systemet i Newton (N).
Lägesenergin multipliceras sedan med längden och divideras med tiden för att få fram styrkan, vilken mäts i antingen Nm/s, Watt (W) eller förstås hästkrafter. Formeln är: vikt x g x längd / tid.
1 amerikansk/engelsk hästkraft (hp) = (550 x 0,45359237 x 9,80665 x 1 x 0,3048 / 1) = exakt 745,69987158227022 W. Det brukar avrundas till 1 hp = 745,7 W.
1 metrisk hästkraft (hk) = (75 x 9,80665 x 1 / 1) = exakt 735,49875 W. Det avrundas ofta till 1 hk = 735,5 W.
1 hp (USA och UK) = ca 1.01387 hk (metrisk hästkraft). Skillnaden är alltså ungefär 1,387%.
För att ytterligare förvirra finns det något som kallas en elektrisk hästkraft. Den definieras som exakt 746 W, vilket verkar vara en ren avrundning av den amerikanska/engelska hästkraften.
Sedan finns det boiler hp, ångpannehästar, som fortfarande används av energikraftverk i USA, där 1 boiler hp (BHP) = en termisk ångpanneeffekt på 33,475 BTU per timme (9,8095 kW).
Inom kraftproduktion måste man även skilja man på elektriska megawatt (MWe) och termiska megawatt (MWt). Ett exempel för att illustrera skillnaden är ett kärnkraftverk (i Argentina), som producerar 2109 MWt värmeenergi, skapar en mindre mängd elenergi, 648 MWe.
Slutligen finns det även hydrauliska hästkrafter, som mäts med de faktorer som förekommer i hydrauliska system, där 1 hydraulisk hästkraft = flöde (flow rate) (US gal/min) × tryck (pressure) (psi) × 7 / 12000, vilket exakt motsvarar en amerikansk/engelsk hästkraft.
I Storbritannien använde man i många år också skattehästar, eller RAC hp eftersom RAC konstruerade måttet. Det var dock ett helt linjärt mått baserat på borrning och antal cylindrar. Måttet beräknades som 1 RAC hp = D² × n / 2.5, där D är borrningen i tum och n är antalet cylindrar.
Detta ledde dock till att de flesta brittiska motorer blev mer och mer långslagiga med tiden, tills de började bli betydligt mindre effektiva. Därför togs de brittiska skattehästarna till slut bort.
Det innebär att en motor alltid är starkast på höga varvtal, eftersom vridmomentet är förhållandevis jämnt över hela varvtalsområdet. Normalt är det som högst någonstans i mitten av det tillgängliga varvtalsområdet.
I praktiken innebär det att många hästkrafter först och främst ger en förmåga att nå hög toppfart, medan ett högt vridmoment gör accelerationen genom växlarna snabbare samt ökar fordonets segdragningsförmåga.
Inte ens tävlingsförare klarar av att ligga på toppvarv kontinuerligt, utan ofta är det just accelerationen som är avgörande för fordonets faktiska prestanda på en väg eller runt en bana. En tumregel är att en rallyförare ligger nära toppvarv kanske 20% av tiden på en specialsträcka. På bana kan man nå något högre.
Termen hästkraft kommer från Watt's undersökning av arbetet vid kolgruvor, där ponnier användes för att lyfta upp det brutna kolet från gruvan. Watt ville få betalt efter hur många ponnier som hans ångmaskiner ersatte, och mätte därför deras förmåga.
Det visade sig att i genomsnitt kunde en ponny lyfta 22000 foot-pounds på en minut. Eftersom en vanlig häst är större än en ponny ökade han det värdet med 50% till 33000 lb.ft./min, vilket blev definitionen av en hästkraft. Det är alltså denna genomsnittliga, slumpartat justerade siffra som ligger till grund för vår kära hästkraft!