För att bilen skall hålla sig på vägen krävs en god framvagnsgeometri. De viktigaste begreppen är camber, caster, KPI och toe-in. De handlar om hur hjulet och styrspindellinjen är vinklad mot marken. Styrspindellinjen är den tänkta axel som hjulet svänger runt.
Camber: Cambervinkeln är hjulets lutning i sidled. Vinkeln förändras när bilen svänger och utövar sidledes kraft på däcket, som deformeras av kraften. En lätt negativ vinkel, kanske en halv grad, brukar ge bilen bästa möjliga grepp när det svänger. |
![]() |
![]() |
Caster: Castervinkeln anger hur mycket styrspindeln lutar bakåt. Vinkeln gör att framhjulet vill ställa in sig i rakt-fram läge vid färd, eftersom hjulets kontaktpunkt med marken hamnar bakom den punkt där styrspindellinjen skär marken. Sträckan mellan punkterna kallas försprång, och den behövs för att bilen inte skall kännas nervös. |
KPI: (King Pin Inclination). KPI-vinkeln anger hur mycket styrspindeln lutar inåt bilen. En inåtlutning gör bland annat att framhjulet kan rulla över en ojämnhet utan att vilja styra åt sidan eftersom styrspindellinjens skärning med marken ligger i däckets centrumlinje. |
![]() |
![]() |
Toe-in: Toe-in-vinkeln anger hur mycket hjulen pekar mot varandra, framåt. Det skapar stabilitet för hjulen i hög fart och gör även att däcksslitaget minskar. Däremot minskar beredvilligheten att svänga snabbt. |
Toe-out: Toe-out används enbart när bilen svänger. Styrgeometrin måste vara sådan att innerhjulet svänger mer än ytterhjulet så att hjulen svänger runt samma tänkta punkt. Det optimala toe-out-värdet för en viss kurvradie är hastighetsberoende, vilket har att göra med däckens deformation i hög fart. Geometrin justeras med hjälp av olika längder och vinklar på styrstag och liknande. |