Vehicle Identification Number

Första VIN-systemet: 1954 till juli 1964

VIN för bilar tillverkade mellan 1949 och juli 1964 är enbart ett serienummer.

Det är nödvändigt att veta vilken bilmodell det handlar om. Ingen annan information kan härledas ur serienumret.

Andra VIN-systemet: augusti 1964 till july 1980

Från och med augusti 1964 infördes ett nytt system med nio eller tio siffror som inkluderade bilmodell och årtal, tillsammans med ett serienummer. De två första siffrorna anger bilmodell, den tredje siffran anger årtal och de övriga siffrorna anger serienumret.

För att inte kunna blanda ihop fordon från olika decennier, finns följande regel:

Tredje VIN-systemet: 1981 till idag

Fordon tillverkade från och med 1981 använder ett utökat system med 17 tecken. Med detta system är det möjligt att avgöra inte bara bilmodell, år och serienummer, utan även tillverkningsland, karosstyp, motortyp, utrustning och fabrik.

Systemet beskrevs ursprungligen i ISO Standard 3779 i februari 1977, och uppdaterades senast 1983. Det konstruerades för att identifiera bilar, släp, motorcyklar och mopeder, och innehåller tre sektioner:

  1. WMI - World Manufacturer Identifier, som unikt identifierar fordonstillverkare i världen. Sektionen täcker de 3 första tecknen i VIN, förutom när tillverkaren bygger mindre än 500 fordon per år. I detta fall är alltid det tredje tecknet 9 och position 12, 13, 14 används för att peka ut tillverkaren. WMI beskrivs i ISO 3780.
  2. VDS - Vehicle Descriptor Section, som kan användas för beskriva bilmodellen och dess konstruktion. Sektionen använder 6 tecken i position 4-9 i VIN. De kan användas av tillverkaren för att identifiera fordonets attribut, tex modell, karosstyp, motortyp och utrustning.
  3. VIS - Vehicle Identifier Section. Sektionen täcker de sista 8 tecknen i VIN för att identifiera ett specifikt fordon. De sista fyra positionerna skall vara numeriska.

Tillverkningsår

ISO 3779 tillhandahåller en kod som kan användas för att ange tillverkningsår. Om tillverkaren använder koden, rekommenderar ISO att den används på position 10.

Fabrik

ISO 3779 tillhandahåller även en kod som kan användas för att ange fabrik. Om tillverkaren använder koden, rekommenderar ISO att den används på position 11.

Tecken

VIN får innehålla versala bokstäver A-Z (förutom I, O och Q) samt siffrorna 0-9. Den får inte innehålla andra tecken eller mellanslag.

Nationella regler

Regler i EU

EU har utfärdat ett direktiv som säger att VIN måste finnas i alla fordon som framförs på allmän väg i något av medlemsländerna. Direktivet överensstämmer med ISO-standarden, men kräver inte att VDS, kod för tillverkningsår eller fabrik används. Regeln gäller för fyrhjuliga fordon med maxhastighet mer än 25 km/h samt släpvagnar.

Regler i USA

I Nordamerika är reglerna mer stringenta än vad ISO-standarden kräver, men är bakåtkompatibla. VIN-koden är uppdelad i fyra sektioner:

  1. De tre första tecknen skall unikt identifiera tillverkaren, märket och fordonstypen (med undantag för tillverkare som bygger färre än 500 fordon). I praktiken är det samma sak som WMI, även om vissa tillverkare använder mer än en WMI-kod. I dessa fall används den tredje positionen för att avgöra kategori av fordon (tex buss eller lastbil).
  2. Den andra sektionen innehåller fem tecken (position 4-8) och används för att identifiera fordonets attribut. För olika typer av fordon (bil, MPV, lastbilar, bussar, släpvagnar, motorcyklar) krävs olika typer av information. För bilar, MPV och lätta lastbilar skall de två första vara alfabetiska, nästa två vara numeriska, och den tredje vara alfanumerisk. Detta motsvarar ungefär VDS i ISO 3779, men där används sex tecken.
  3. Den tredje sektionen innehåller ett tecken (position 9) som används som kontrollsiffra av de andra 16 tecknen i VIN. Tecknet kan vara både numeriskt och alfabetiskt.
  4. Den fjärde sektionen innehåller åtta tecken (position 10-17) i VIN. De sista fem skall vara numeriska för bilar, MPV och lätta lastbilar. För andra fordonstyper räcker fyra numeriska tecken på slutet. Position 10 skall innehålla kod för byggår. Position 11 innehåller fabrikskod. Övriga positioner (12-17) innehåller ett sekvensiellt tillverkningsnummer. (För småtillverkare används position 12-14 för att ange tillverkare, och position 15-17 för serienumret.) Detta motsvarar VIS i ISO 3779.

De amerikanska reglerna för VIN specifieras i Code of Federal Regulations, Title 49 Part 565.

Kontrolltecken

Regelverket i både USA och Canada kräver att det nionde tecknet är ett kontrolltecken. Syftet är att kunna verifiera att VIN-koden är korrekt. Kontrolltecknet beräknas med hjälp av de andra 16 tecknen i VIN.

  1. Ett numeriskt värde tilldelas alla bokstäver i VIN-koden: A=1, B=2, C=3, D=4, E=5, F=6, G=7, H=8, J=1, K=2, L=3, M=4, N=5, P=7, R=9, S=2, T=3, U=4, V=5, W=6, X=7, Y=8, Z=9. (Gammaldags programmerare känner igen dessa värden som det lägre hex-värdet för respektive bokstav; se EBCDIC.)
  2. Varje VIN-position tilldelas en viktfaktor (förutom själva kontrolltecknet): 1=8, 2=7, 3=6, 4=5, 5=4, 6=3, 7=2, 8=10, 10=9, 11=8, 12=7, 13=6, 14=5, 15=4, 16=3, 17=2.
  3. Respektive numeriskt värde multipliceras med respektive viktfaktor.
  4. Produkterna i steg 3 summeras.
  5. Summan från steg 4 divideras med 11; kvotens rest är kontrollstecknet. Om resten är 10, är kontrolltecknet bokstaven X.


Exempel på beräkning av kontrolltecken:

VIN kod J H 4 N A 1 1 5 * M T 0 0 1 3 6 5
Numeriskt Värde (NV) 1 8 4 5 1 1 1 5 * 4 3 0 0 1 3 6 5
Viktfaktor (VF) 8 7 6 5 4 3 2 10 * 9 8 7 6 5 4 3 2
Produkt (NV × VF) 8 56 24 25 4 3 2 50 * 36 24 0 0 5 12 18 10

Totalsumman blir = 277.
277 / 11 = 25 med rest = 2, så kontrolltecknet är 2.
Hela VIN-koden blir då JH4NA1152MT001365.

src: nsxprime.com, wikipedia.org