Alfieri Maserati och hans bror Ettore arbetade båda på Isotta-Fraschini 1914 när Alfieri bestämde sig för att tillsammans med brodern starta ett eget tävlingsstall och företag. Det första världskriget fördröjde planerna så att den blott 16-årige Ernesto ledde verksamheten tills Alfieri och Ettore kom tillbaka från kriget.
De började omedelbart preparera bilar som Alfieri tävlade. De slog sig ihop med Diatto och 1925 konstruerade bröderna Maserati en bil till Diatto. Men den byggdes aldrig och bröderna bestämde sig för den själv istället. Bilen debuterade i Targa Florio 1926 och den vann sin klass.
Nu började de bygga bilar åt kunder för att finansiera sina egna tävlingsaktiviteter. I mars 1932 dog Alfieri av njurproblem, men då lämnade den fjärde brodern Bindo Isotta-Fraschini för att tillsammans med Ettore och Ernesto fortsätta arbetet.
Hårt motstånd från Alfa Romeo och från de statsfinansierade tyska företagen gjorde det svårare att vinna tävlingar och i slutet av trettiotalet fick man finansiella problem, vilket ledde till att bröderna bestämde sig för att lämna över kontrollen till Adolfo Orsi, en industrialist från Modena. Avtalet gav dem teknisk kontroll i företaget i tio år.
Fria från bekymmer kunde de koncentrera sig på utveckling. Fastän det andra världskriget utbröt och Orsi sakta manövrerade ut bröderna kunde de njuta av en rad vinster på Indianapolis 500. Men under krigsåren blev man tvingade att börja tillverka lastbilar istället. Bröderna lämnade företaget 1946 och grundade istället OSCA.
Orsi satsade då istället på att bygga gatbilar med den slanka modellen A6. Tävlingsaktiviteterna styrdes av Scuderia Milan, en grupp av tävlingsentusiaster ledda av Arialdo Ruggeri och Arnaldo Mazzucchelli. Bilarna var kraftigt modifierade förkrigsmodeller som tillsammans med nya konstruktioner fick både Scuderia Milan och Scuderia Ambrosiana att få flera framgångar direkt efter kriget.
Men efterhand fick Maserati svårt att slå Alfa Romeo's nya lyckade tävlingsbilar. Det var inte förrän ett nytt reglemente presenterades som Orsi bestämde sig för att satsa på en ny tävlingsbil. Orsi anlitade Alfa Romeo's Gioacchino Colombo som konstruerade den fantastiska Maserati 250F inför 1954.
En av de mest klassiska tävlingsbilarna, som bland annat Juan-Manuel Fangio blev världsmästare med 1954 och sedan 1957 igen. Ändock bestämde Maserati sig för att avbryta tävlingssatsningen i slutet på året.
Företagets ekonomi förblev dock dålig och i april 1958 försattes Maserati tillfälligt i konkurs. Orsi beslutade då att man istället skulle koncentrera sig på GT-bilar för landsvägsbruk. Den första modellen var Maserati 3500GT.
Man slutade dock inte helt med tävlingsanknytningen. Maserati fortsatte att tillverka tävlingsmotorer i början på sextiotalet. Man konstruerade även den berömda Maserati 'Birdcage'-sportbilen, kallad så efter sin lätta men komplicerade rörram.
Tyngdpunkten förblev dock på gatbilar och 1962 började man tillverka Sebring som 1963 följdes upp av den första fyrdörrarsmodellen Quattroporte. Under sextiotalet byggde man även en serie framgångsrika F1-motorer innan Orsi sålde företaget till Citroën 1968. Det mest synliga resultatet av det är den fantastiska Citroën SM med Maserati V6-motor.
Maseratis motorer användes även i en mängd Ligier tävlingsbilar, men gatbilarna sålde dåligt och i maj 1975 försattes Maserati åter i likvidation. Då köpte Alessandro de Tomaso resterna av företaget. Han såg till att ett helt nytt modellprogram konstruerades, och Maserati började sälja bra igen under några år.
Efter flera års kräftgång övertogs Maserati 1993 av Ferrari, som genomförde en kraftig uppryckning av modellprogrammet, tillverkningen och försäljningen. Tjugo år senare är Maserati åter en lysande stjärna.