Lea-Francis grundades 1895 i Coventry för att bygga cyklar och 1903 rullade den första bilen ut ur fabriken. Men det var inte förrän på 1920-talet som företaget blev känt för sina sportbilar Hyper och Ace, med vilka man började tävla på Le Mans. Dessa använde en motor från Meadows och det var inte förrän på 1930-talet som man började bygga sina egna motorer som var konstruerade av Hugh Rose. Rose hade tidigare arbetat på Humber, Riley och Hillman.
Lea-Francis växte ordentligt i mellankrigstiden och den årliga produktionen nådde nästan 600 med 14/40-modellen. Denna hade en 1,8-liters 4-cylindrig motor, som attraherade en mängd engelska racers och som användes i flera specialare konstruerade för 1948 års 2-liters F2-reglemente.
1950 grundade Kenneth McAlpine företaget Connaught som använde en modifierad 2-liters Lea-Francis motor i sina chassin. Man tog några segrar under åren, men när reglementet 1954 tillät 2,5-liters motorer bytte Connaught till större motorer från Alta, och Lea-Francis drog sig ur racingen efter 1953.
Samtidigt hade den ordinarie tillverkningen krympit ordentligt beroende på kraftig konkurrens från främst Jaguar. Man introducerade en ny roadster men den överskuggades av den nya Triumph TR3 och försäljningen var trög.
1960 gjordes en nysatsning och Lea-Francis omstrukturerades. Man tillverkade några prototyper men de sattes aldrig i produktion. Reservdelstillverkningen gick i konkurs 1963 varpå Lea-Francis lämnade bilbranschen.
1999 visade Lea-Francis en prototyp till en ny sportbil, i ett försök att återvinna framgångarna från 1940-talet. Satsningen rann dock ut i sanden.